«Föregående   

Mumford & Sons hittade jag på en stundtals riktigt intressant sajt om musik och litteratur. Kentuckyseven heter sajten som bland annat presenterar sig så här:
"Vi förlitar oss på litteraturen. På musiken, dryckerna och kulturen."
Det är gott nog för mig.

Mumford & Sons är från England(London) men ser ut som och låter som om dom kommer ifrån USA och det är antagligen helt medvetet.
Genren är folkrock för bandet som bildades 2007 och bara har släppt ett album som heter "Sigh No More". Själv tycker jag att dom påminner en del om Fleet Foxes men är mer mustiga och kraftfulla och bättre. Gillar speciellt Marcus Mumfords skrapiga röst ihop med lite mjukare stämsång ifrån resten av gänget. Fortfarande är det en väldigt ny bekantskap för mig så djupare än så blir det inte.
Men kolla gärna in bandets hemsida som är mer levande och intressant än de flestas med blogg och bokklubb bland annat. Å viktigast av allt, se till att lyssna på dom.

Yvonne hette ett synthbaserat popband från Eskilstuna som 1999 släppte ett suveränt album som heter "True Love". Det var hårt och mörkt men samtidigt väldigt poppigt. Frontmannen och sångaren Henric de la Cour och resten av bandet var så där Stockholmsk-Skånegatan-Hannas krog heta på 90-talet.
Om jag minns historiebeskrivningen helt rätt.

Henric de la Cour fortsatte senare med sitt egna band Strip Music som även det är synthbaserad tung, hård och mörk popmusik, men inte riktigt lika poppigt som Yvonne. Henric och hans musik hade försvunnit ur mitt medvetande när jag läste min nya bloggkollegas(Billy Rimgard på totalfotboll.nu) privata blogg där han tipsade om denna arikel som handlar om en kommande dokumentärfilm om just Henric de la Cour. Därför tipsar även jag här på min sida om Strip Music som de dagar man känner för hård synth(idag kallar man kanske det för någon typ av Electronica) passar alldeles utmärkt för det är ett bra tryck när man vrider upp reglaget så högt som ljudmaterialet håller.