Med endast två lyssningar är det däremot för tidigt att göra någon sorts bedömning av skivan men jag tycker det är en cool väg de valt. Kent vill och vågar förändras. Jag är ingen galen Kent fanatiker men har alltid gillat gruppen.

Framförallt har jag fastnat för det visuella, poserna, de larmande gitarrerna under den första delen av deras karriär. Tror de kan skapa samma magi med detta sound när turnén inleds. Som Depeche Mode i sina bästa stunder.

Ett av mina bästa konsertminnen med Kent är ifrån 1998 när jag såg dom på Folken i Stavanger. En liten scen, rätt packat i den trånga lokalen med balkonger hängande över golvet. Jävlar vad det rockade när dom intog scenen. Men det var inte musiken i sig som gjorde att håret på kroppen stod givakt av välbehag. Det var ljuset, röken och gitarrmanglandet. Bandet stod där nästan orörliga och bara larmade medan Jocke Berg for runt som en galning med sitt då karakteristiska skakande på huvudet. Dom var som ett svartvitt fotografi. Konstnärligt perfekta i sin image. Just då mer än någonsin hade jag velat byta med dom och transformeras till rockstjärna. 

Lätt att säga i efterhand men jag förstod redan då att detta var ett band som skulle växa till riktiga rockatleter om dom bara kunde hålla ihop, vilket de nästan lyckats göra med samma uppställning. 

Jag är säker på att turnén som kommer på skivsläppet "Röd" blir magisk med den nya elektroniska ljudbilden. Lite ljus, lite rök, en sångare och tre grabbar bakom några synthar. Fantastiskt...