Dokusåpan allsvenskan
Hur är det nu man brukar säga?Att när man ropar vargen kommer allt för många gånger och den inte kommer då slutar människor lyssna. Jag kom att tänka på det i Göteborg på den allsvenska upptaktsträffen. Det var visst rekorddeltagande på denna firmafest i år. Fotbollsfolket var förstås där och på den andra sidan kämpade mediarepresentanterna som små illrar för att hitta sköna citat och egensinniga kameravinklar. Hela Mars månad har artiklar om den kommande fotbollsallsvenskan prytt tidningssidor och internetsajter och dagarna innan premiären exploderar bilagorna i fantasifulla bildkonstellationer och kaxiga, självsäkra uttalanden från spelare och tränare. Tevekanalerna gör förstås sina grejer som även de måste överträffa det som gjorts föregående år. Det här är självklart positivt för fotbollen och en ren nödvändighet för att den ska må bra och tjäna de pengar som behövs för att rulla vidare och utvecklas. Det är ju en industri vi ser framför våra ögon. En industri som jag själv i allra högsta grad är inblandad i. Så det är väl bara att glida med. Eller?
Ja, om det inte var för det här med vargen då?För den sidan av hela spektaklet närmar sig mer och mer dokusåpornas värld. Spontana utrop från spelare om sin egen förträfflighet och elaka kommentarer om motståndare som skapar rubriker tycker jag är riktigt skoj. De behövs för att trigga intresset och få upp temperaturen. Men när det börjar kännas regisserat och de inblandade bara kräks upp konstlade och tillrättalagda åsikter är det bara tröttsamt och trist. Då slutar i alla fall jag lyssna. Samma väg gick även dokusåporna. Beteendet från deltagarna i genren var från början helt instinktiva. Då var de inblandade lyckligt ovetande om vad deras maner ledde fram till men andra omgången visste alla vad det handlade om för att få bästa effekt och uppmärksamhet. Då blev de skådespelare och inte spontana sköna människor som bara gjorde det som föll dom in.Fotbollsfamiljen är där i krokarna och vandrar just nu. Spelare och tränare får sina roller som de uppmuntras att spela med i. De gapiga lirarna gapar ännu mer. De kluriga tränarna blir ännu klurigare och de trista så förbannat trista att de dammar. Och domarna är det alltid fel på i slutändan. Till och med den där biten med jag och kameran från såpans värld har tagit steget in i fotbollsbranschen och la sig på den "rätta" nivån i och med Kalmar FF:s lilla presentation av laget från sitt träningsläger.
Allsvenskan håller på att bli en något längre version av Melodifestivalen. En turné runt Sverige med ett enormt medieuppbåd i hasorna som letar efter deltagare som är beredda att spela upp hela registret av den roll de fått tilldelad.Men okej. Melodifestivalen är ju en enorm kassasuccé och folk kanske gillar välregisserade lirare som gläfser på kommando. Jag antar att det är tidsandan som talar till oss.
Texten är tidigare publicerad i magasinet Fotbollguiden 2007