«Föregående   

IFK - innermittfältarnas inferno

Av: Jörgen Löwenfeldt

4-4-2, 4-1-3-2 (L-mittfält), 4-3-1-2, 4-1-2-1-2, 4-1-3-2, och 4-3-3. Ingen har förstått hur IFK vill spela, allra minst spelarna. Sedan firma Olsson/Blomberg splittrades i slutet av 2002 har IFK haft 28 olika spelare på innermittfältet.

På tisdag drar superettan igång på allvar.

Inför premiärmatchen mot Assyriska diskuterar vi i IFK Norrköping innermittfältet. Som vanligt.

Sedan laget åkte ur allsvenskan och innermittfältet Thomas Olsson och Mikael Blomberg splittrades har de fyra tränare som lotsat laget gjort åtskilliga försök att få kontroll på lagets motor.

De har spelat i diamanter, raka mittfält och tremannamittfält. Under perioden 2002-2005 har Idrottsparkens besökare bevittnat 4-4-2, 4-1-3-2 (L-mittfält), 4-3-1-2, 4-1-2-1-2, 4-1-3-2, och 4-3-3.

Den gemensamma nämnaren är att ingen IFK:are har vetat hur de ska spela.

Det har stönats inför, under och efter match. 'Hur tänker han?' frågar IFK-vännerna varandra inför, under och efter match och refererar till Håkan Ericson/Stefan Hellberg/Tony Martinsson/Janne Svensson/Michael Andersson. Eller Gud.

Vi har fått se hur yttrar spelar i mitten, innermittfältare på kanten och anfallare i försvaret. Vi har upplevt storförluster mot Café Opera och Boden, segrar mot AIK och Gif Sundsvall.

Vi har inte kunnat vara säkra på någonting. Och naturligtvis har det fått oss att fundera. Förmodligen finns de mest fotbollsteoretiskt skolade supportrarna i just Norrköping. Varje nederlag kräver en analys.

För det mesta har vi kommit fram till att allt är fruktsalladens fel.

Fruktsallad är alltså det namn Norrköpingspubliken gett fenomenet med de slumpmässiga laguttagningarna. Listan nedan får fungera som bevisning, spelarna som har fått den otacksamma uppgiften att styra IFK:s spel.

Häng med nu!

Sedan 2003 har Georgios Karatanasis, Mikael Blomberg, Andreas Alm, Stefan Thordarson, Dawid Banaczek, Patrik Jönsson, Johan Söderberg, Abder Kabous, Rodrigo Pontes, Petrit Burniku, Siyabonga Siphika, Niclas Fredriksson, Aziz Tafer, Jonas Andersson, Markus Hansson, Gudmundur Mete, Martin Gustafsson, Pierre Gallo, Anders Whass, Viktor Rönneklev, Hamilton Thorp, Bennard Yao Kumordzi, Richard Spong, Mikael Torin, Andreas Dahlén och Johan Roxström spelat innermittfältare i IFK Norrköping i superettan.

Helt kaosartat har det dock inte varit. Jag vågar tillstå att tre konstellationer faktiskt har fungerat. Peter Hansen och Andreas Alm spelade alldeles utmärkt ihop två matcher 2003, sedan blev Alm anfallare igen och Hansen åkte hem till Danmark, för att inte tala om Mikael Blombergs och Pierre Gallos samarbete under de där fyra matcher hösten 2004, sedan släpptes Blomberg och Gallo skadades, eller Andreas Alm och Stefan Thordarsons samspel i slutet av 2005. Nu är Alm i Eskilstuna.

Under dessa 10 matcher fungerade IFK:s spel, det fanns till och med en tanke bakom passningarna.

I övriga 80 superettanmatcher har innermittfältet, och därmed också spelet, varit kaosartat. Några matcher har vunnits, några har förlorats. 'Behöver det vara så?' frågade vi oss till slut. Vi har resurser, vi har publik, arena, vi har ju allt som kan krävas. Vi är för bövelen fyra i maratontabellen! Se på lilla Kalmar FF, de åkte ju ur samma år som vi. De gick upp direkt och sedan sågs vi aldrig mer. Vad har de som inte vi har?

En hel del, dessvärre.

För samma period som IFK har spelat med 28 olika innermittfältare har Kalmar-kvintetten Svante Samuelsson, Dennis Nilsson, Mikael Blomberg, Lasse Johansson och Henrik Rydström alternerat i mitten, där de två sistnämnda har varit med i så gott som alla matcher sedan laget föll ur allsvenskan.

När Kalmar under Nanne har fått 4-4-2 (sedermera 4-2-3-1) inpräntat i sig har vi testat alla tänkbara spelare, tränare och spelsystem.

Det gjordes emellertid ett försök att även i Norrköping spika ett spelsystem. Under två säsonger har IFK under en lätt Djurgårdsinspirerad manual spelat alla tänkbara varianter av diamanten. När det under hösten ifjol kom fram att spelarna brukade skämta om manualen på träningarna skrotades den i tysthet. 'Den är ett levande dokument', sade Michael Andersson. IFK-supportrarna tolkade det, helt riktigt, som: 'Den var en katastrof och orealistisk, vi måste skriva om allt.'

Inför premiären vill vi hoppas igen, så som vi blåögt brukar göra. I stället för att blicka mot huvudstaden är det i stället Kalmar FF:s modell som inspirerar oss. Nanne-kopian Mats Jingblad är ny tränare, med 4-4-2, defensiva ytterbackar, brassar på topp.

Så, har vi fått lugn och ro? Raka rör? Tydlighet?

Ja, men nej.

Försäsongens innermittfält har bestått av Eirik Dybendal, Pierre Gallo, Richard Spong, Martin Gustafsson, David Nordbeck och Patrik Jönsson. Och både Haris Laitinen och Viktor Rönneklev väntar med spänning på sin chans.

Det börjar bli tröttsamt.

Men tänk om.

Tänk om.

Tänk om det är i år det faktiskt går i lås.

Premiären är här!

Gästskribenten Jörgen Löwenfeldt är journalist på Realtid.se och är grundare till IFK Norrköping-hemsidan gopeking.net