Söndagen den 1 Oktober avgick den första resan i något som förhoppningsvis kan bli många fler framöver. En mindre grupp drog iväg från Arlanda strax efter nio på morgonen med destination Dublin och sedan vidare västerut på det som är favoritön för både mig och den andre reseledaren Olle Unenge. Resan gick i musikens- de irländska gaeliska sporternas och naturupplevernas tecken och med tanke på reaktionerna från våra resenärer så blev det en mindre succé. Den 7:e maj 2018 avgår nästa resa.

Det blev mycket buss det ska erkännas men med den fantastiska busschauffören vid ratten så fick resandet ytterligare en dimension mot vad vi hade planerat. Paul, som han heter, hade Irland i sin bakficka och de dramatiska naturscenerierna vi fick uppleva gjorde nästan varje mil intressant då Irlands natur är så extremt skiftande. Från Dublin genom landet och vidare borrande på små vägar i county Clare där grönskan regerade, över The Burren med sina månlika klippformationer och karga landskap, ut till kusten och Cliffs of Moher med de välkända mäktiga klipporna som stolt står där varje dag och tar emot Atlantens tunga vågor som slår in i urberget långt, långt där nere under oss.

Vi reste vidare med havet som sällskap, vinden, solen, regnet och de mörka molnen höll oss sällskap på vägen. Den irländska klyschan om väderskifte varje timma visade stämma väl även om vi hade tur med stoppen alla dagar utom en. Efter att vi hade passerat Galway tog vi oss in i landet, in i Connemaras vidunderliga och högst otroliga landskapsbilder. Ständiga stopp för fotografering krävde gruppen och vi lyssnade. Hisnande natur, slott, ruiner och lunchbreak på en pub i någon av de små byar vi klöv på vår väg mot Sligo innan vi vände tillbaka igen mot Galway och dagen efter tillbaka till Dublin igen. Då hade vi varit ute i fem händelserika dagar.

 

-Våra stopp och besök på resan var Tullamore Whiskeys besökscenter där vi fick en lätt stressad guide som lite för snabbt drog igenom alla procedurer inom whiskeytillverkningen generellt och Tullamores specifikt. Sen drog vi vidare till den lilla byn Doolin där vi käkade mat, drack Guinness och lyssnade på traditionell irländsk musik. På vägen dit stannande vi till vid Kilmacduagh Monastery och fotograferade lite grann.
-Dagen efter åkte vi till Torpey Hurleys för att få ta del av den irländska sporten hurlings historia men framförallt hur man tillverkar en hurl. Klubborna ni ser på bilden högst upp. Därifrån åkte vi till Cliffs of Moher där det blåste hårt men det fungerade ändå att vandra omkring på berget och spana ut över Atlanten. Därefter blev det buss upp till småstaden Clifden där den musikaliska resan fortsatte på pubarna. 
-Dag tre besökte vi byn Gurteen där, Junior Davey, Irlands bästa Bodhranspelare, finns på Colemans Heritage Center. Där fick vi lära oss spela den speciella trumman som nästan alltid dyker upp i den traditionella musiken. Det blev mycket lyckat. Vi övernattade sedan i Sligo med lite musik på kvällen förstås.
-Fjärde dagen var målet Galway, det ösregnade större delen av dagen, vi mellanlandade i Yeats-county och William Butler Yeats gravsten på kyrkogården i Drumcliff, sedan lite historia vid Standing Stones i Carrowmore innan vi åkte till Galway. Ösreg och halv storm gjorde att man fick hålla sig inne på pubarna igen och lyssna på mer musik och testa lite whiskey.
-Sista dagen spenderades i Dublin med lite fri tid, lite guidning på kvällen och en gemensam avslutande middag på Porterhouse i utkanten av Temple Bar.  
Som sagt, det blev väldigt lyckat mycket på grund av en fin grupp som var positiva, glada och vänliga mot varandra. Alla bidrog till att resan blev trivsam och jag tackar dom alla för detta. Nu kör vi raka spåret mot maj. 

​ 

 

Det finns saker som man tycker om utan att man vet om det eftersom man aldrig blivit konfronterad med det. Jag antar att det är det skolan till viss del är till för. Att uppmuntra till att testa olika saker, bli intresserad och lära sig. Ibland tänker jag på hur många det måste gå omkring på våra gator som ännu inte fått reda på det som dom eventuellt kommer att älska. 
 

För en vecka sedan avslutade jag min krönika med några ord om Nobelpristagaren och bland annat poeten William Butler Yeats. Jag hade precis besökt hans grav, stoppat ner ett litet pengabidrag i en urna och tagit med mig ett litet häfte om honom ifrån Drumcliff Church vars kyrkogård han ligger på. Av en händelse hade jag någon månad innan köpt en bok om just Yeats som poet skriven av författaren Carl-Johan Malmberg men inte hunnit börja läsa i den. För övrigt den första på svenska om den irländske poeten. Det där lilla häftet med information, dikter och korta analyser triggade mig att öppna boken jag köpt tidigare. Poesi vet jag väldigt lite om, läser förvisso då och då, men har aldrig riktigt sjunkit in i det. Dessutom har jag bara läst Yeats på engelska och det har känts lite tungt. Så kom då den här boken ”Var hemlig och gläds” med delar av poesin på svenska samt en analys av hans liv, tankar och gärningar. 
 

Plötsligt öppnades den där dörren igen och igenkänningens vindar svepte över mig. Yeats levde mellan 1865 och 1939 men brottades delvis med samma tankar som jag själv och i hans ord kan jag spegla mig och jag märker hur mitt fokus långsamt sluter sig i en tunnel där allt utanför försvinner bort och endast texten blir kvar framför mina ögon. Precis som när jag en gång i tiden upptäckte att läsa romaner kunde vara lika fängslande som filmer.
 

Tyvärr går samhället tvärtemot detta att bli presenterad för nya insikter, nya intressen, nya saker man inte vet att man tycker om eftersom algoritmer och till viss del TV-kanaler enbart ger än det man redan visste att man tyckte om. Detta gäller ju även politik och samhällsfrågor. Personligen hoppas jag på många nya upptäckter de närmaste åren. Ständigt nyfiken på att lära mig nya saker. Att utsättas för nya saker. Den drivkraften hoppas jag aldrig försvinner. Det gäller även ett samhälle. Blir vi för nöjda med det vi redan vet så är det stopp.

Texten är tidigare publicerad som NA-krönika.

 

 

Gräv där du står brukar rådet vara då det diskuteras skrivande och författande. Så jag stod där och grävde uppe på ett berg i den irländska regionen Connemara. Tänkte på Ulf Lundell och hans rader: ”Vi ses på Connemara. Vi ses i blåsten där ölen är svart. Vi ses, vi ses i Connemara. Där bergen är gröna och vattnet är klart.
 

Någon sa att Lundell inte att hade varit i Connemara närt han skrev låten men jag vet inte. Förvisso var ölen svart och vattnet klart men några gröna berg såg jag inte mycket av och visst var det vindstilla när bussen klöv landskapet färgat i svart rött och rödbrun jord med gröna stänk. En drömvärld och något av det vackraste jag sett. Det är höst och turistströmmarna har avtagit betydligt. Det är tyst och ödsligt. Fåren betar vid vägkanten och patrullerar på de smala asfalterade transportvägarna. Här uppe äger fåren vissa rutter och tiden, tiden, rullar relativ och avslappnad långsamt fram. 
 

Många timmar senare, the howling wind viner in från Atlanten och regnet slår in under paraplyer och genom regnkläderna. Jag går längs med gatorna i Galway, hukar men njuter av ett ruskväder man sällan ser hemma numer. Jag saknar den svenska ruskhösten som verkar ha avdunstat i klimatförändringens tid. Bakom tonade glas och slitna dörrar lurar värmen och musiken sipprar dovt ut från pubarna man passerar. Till sist kan man inte motstå och tränger sig in genom dörren och sätter sig vid ett bord och nästan alltid på Irland hamnar man i en diskussion med några lokala kufar. En gammal pensionerad fiskare som pratade om hur regeringen sålt ut hela sin fiskeindustri. Spanjorer, portugiser och till och med japaner som tömmer vattnen utanför Irlands kust. Sedan hans vän mc- och blueskillen som hellre pratade om laglig och olaglig poteen, moonshine, hembränd sprit han tyckte att vi skulle testa. Med vissa risker sa han medan ena ögat blinkade till inne i den skumma belysningen.
 

Jag är ingen stor William Butler Yeats kännare men på vägen hem tänkte jag tillbaka på besöket vid hans grav på Drumcliff kyrkogård utanför Sligo. En enkel grav med några enkla rader från dikten ”Under Ben Bulden” 
”Cast a cold eye, on life, on death. Horseman pass by!”
”Se med ett kyligt öga, på livet, på döden. Ryttare, rid förbi!
 

På min sten ska det någon gång stå:
Vi ses i Connemara!

Publicerad i NA söndag 8/10 2017

Under lördagen var jag gäst hos Patrick Ekwall & Cleas Andersson i deras podd  "Tilläggstid". Ljudet är rätt burkigt då jag satt med mobilen och spanade in BK Forward på Trängens IP men jäklar va jag får snacka och berätta allt... nja, en hel del ändå. Det är det positiva med poddar i jämförelse med TV och till viss del radio där varje sekund måste maximeras. 
Lyssna gärna! Jag tror att det finns en del intressant i samtalet. Eller monologen som det känns ibland:-)

Här finns länken!

Då och då får jag förfrågningar ifrån fotbollsklubbar eller skolor om jag vill komma och föreläsa om glädjen i att läsa böcker och vad det kan göra med en ung människa. En sorts inspirationsföreläsningar. Själv läste jag min första roman som 21-åring och efter det exploderade mitt intresse för litteratur och det har hållt i sig i hela mitt liv. 
Läsningen gav mig ett språk, både i skrift och tal, den gjorde mig intresserad av historia och vad som händer i vårt samhälle, läsningen gav mig självförtroende.
Om det, bland annat, pratade jag till treor på Tullängsgymnasiet i Örebro. Skolan driver ett ambitiöst läsprojekt och jag är glad att jag fick komma förbi och berätta min historia.

I onsdags hade jag ett fint samtal med programledare Titti Elm om min bok. Under cirka en halvtimma minus en massa musik så pratade vi om de delar i boken som hon ville plocka fram. Och självklart lite IFK Norrköping nostalgi som slukläm. Vill ni lyssna på den intervun så finns länken under P4 Östergötland

Kul att Offside och Johan Orrenius recenserar min bok i sitt senaste podavsnitt. En "snäll" 4 av 5 får jag. Är nog för att han är från Motala och hade förlåtande Östgötska känslor på grund av min tid Snoka. Själva snacket andades mer en 3:a. Kändes förvisso en aning nedlåtande då de hela tiden tryckte på att det var eget projekt där jag skrivit själv och drivit crowdfunding och gett ut själv och därför kan man vara lite snäll och ge en 4:a. En amatör typ. 
Men lyssna gärna och bedöm själva! Avsnittet inleds med recensionen.Offside podcast.

I tisdags var jag med i studion i Stockholm som gäst där Cleas Åkesson var programledare. Är ni sugna på att kolla och lyssna på inslaget?
Då kan ni helt enkelt klicka på denna länk: 

Irlandsresa-Irländsk musik och gaeliska sporter med Olle Unenge och Pelle Blohm: En personligt färgad odyssé från Dublin över till västra Irland och tillbaka igen. Ni kommer få ta del av den irländska historien och naturen via den traditionella musiken och gaelic games.

Irland är ett land fullt av musik, litteratur och udda traditionella gaeliska sporter byggt på en dramatisk historia fylld av uppror och kamp. Allting hänger ihop på denna sköna ö och det märker man tydligt. Det här är ingen ”vanlig turistresa” med traditionell sightseeing. Vi söker den irländska gaeliska själen på denna resa. 


Resan tar oss till mysiga små pubar med livemusik och vi njuter av den häftiga naturen vid Cliffs of Moher och Standing Stones i Carrowmore.

Prova på den klassiska trumman Bodhran hos Junior Davey i Gurteen och följ med in till Tullamore Dew Visitor Centre för en guidad tur. Här lär vi oss allt om Tullamore Dew och irländsk whiskey. Ett hantverk som nästan var helt utraderat på Irland men som numer är hetare och mer hypat än någonsin.

Det är inte heller omöjligt att Olle plockar fram sin gitarr under resans gång och förgyller tillvaron med irländska ballader, troligen kommer Pelle skryta om sina fem raka All Ireland-finaler i hurling han bevittnat på Croke Park tillsammans med 82.000 andra åskådare. En amatörsport som var förbjuden under långa perioder av engelsmännen som koloniserade Irland under 800 år.

Sist men inte minst får vi inte glömma irländarna själva som är precis så glada och gästvänliga som klyschiga resereportage brukar utlova. Invånarna på denna ö har alltid fått kämpa. Det har gett dom en avslappnad ödmjukhet och en skruvad humor som man som besökare älskar. Resan görs i grupp om max 15 personer.

Så välkomna att hänga med till Olle och Pelles Irland. Ni kommer inte ångra er. 
Här kan ni läsa mer om resan:

En månad har snart gått sedan en lastbil skickade av 2000 böcker på drygt ett ton på trottoaren utanför min port i centrala Örebro. Sedan dess har jag ägnat mycket tid med att skicka ut böcker till bokänglar ute i landet och mer lokalt besökt dessa bokänglar i hemmen och lämnat ut böcker på stan. Fortfarande är det en del förbeställda och betalda böcker som ska levereras samtidigt som nya beställningar puttrat in i mailboxen. Det har varit väldigt roligt med alla möten och så här långt en väldigt positiv respons från läsarna. Men trots allt är det ändå bara en uppladdning. Det är från och med nu det gäller. In i spotlighten och börja jobba hårt som satan för att nå ut med boken över hela Sverige.  

Låt mig vara lite ego och citera några läsare så här långt:

"Kan varmt rekommendera "Blohm står när dom andra faller", skriven av Pelle Blohmoch utgiven på eget förlag. Det är Zlatan-bokens absoluta motpol. Och den ger troligen större insikter i fotbollens värld. Pelle var känd som en tuff krigare på plan, men innanför det hårda skalet var han en tvivlare och han är fortfarande en rastlös sökare i tillvaron. 
Genom sitt litterära intresse har han också tillägnat sig ett rikt språk och en personlig berättarröst."

"Otroligt bra bok Pelle! Det finns massor att säga om den, men att du har en egen stil som författare där du blandar tankar, upplevelser och känslor på ett fint sätt är unikt! Rak och ärlig har jag läst tidigare, men du är även subtil och isbergsk a la Hemingway! Första delen gillar jag bäst med uppväxten och karriären, men även de andra delarna är superspännande! Jag är så imponerad av hur du roddat ihop det här projektet! Vilket visar hur stadigt du står på jorden och får saker gjorda. Både snack och verkstad! Jag hoppas att många Örebroare, fotbollsintresserade, kulturnissar och alla andra köper och läser boken! Öppnar upp många tankar, reflektioner, igenkänning, garv och allvar! Du är en av Örebros bästa mittfältare genom alla tider, även om du kanske inte har samma känsla för ÖSK så är du en Närkingscrossover som alla gillar oavsett klubbtillhörighet! Gå nu och köp eller beställ boken!"

"Sitter i senkvällens sköna ljus med en nyutläst bok. Vill bara skicka ett tack för din fantastiskt fint skrivna story med så många igenkänningspunkter för mig personligen. En känsla över att inte räcka till, att kämpa med grupptillhörighet och machokultur i ett lag när man bara vill vara sig själv, tränare som du inte passar med som styr ditt liv, tider och existentiella frågor och funderingar. Framtidstro, tvivel och hopp om ett bra liv efter fotbollen, en tid där jag får vara någon annan än den jag var. Tack för en bok som delar många av mina upplevelser och känslor under åren och även nu i jakten att fylla livet med härliga saker. Du är grym Pelle." 

"Pelle, jag fastnade i din bok. Ärligt, rakryggat, avklätt och med en och annan känga till de som verkar förtjäna det. Tack för att jag fick ta del av din värld. Men nu är den slut. Boken alltså. Det är lite vemodigt. Hoppas fler köper och läser den!"

Så nu har jag skrytit färdigt för den här gången. Men om ni eventuellt får ett sug efter att inhandla min bok "Blohm står när dom andra faller" så gör ni det genom att gå in beställa den här ovan i menyn där det står Köp boken eller skicka bara ett mail på pelle@blohm.se. Skriv namn, adress, antal böcker och betala in 259:-(för 1 bok) och 60:-(en bok) i frakt på bankgiro 5588-4530 eller swisha mig på 1234343661. I båda fallen är mottagaren Shane Media & Kommunikation AB.

Peace & Love
PB