Någon gång i vintras hade jag en facebookdialog med fritidspolitikern Marie Brodin angående Örebros utveckling av city, som blivit lite av en kärleksfråga för mig.
Hennes arrogans angående människors åsikter om trafiksituationen och anklagan om typiska gnälliga Örebroare väckte mitt vrede.
Sedan dess hugger jag på allt, läser allt jag ser och lyssnar.

Jag bor i en stadsdel som ingår i det omval som Örebros politiker kampanjar för just nu. Är glad över att få en chans till.
Att ändra mig, stå kvar eller helt enkelt avstå helt.
Det är inte helt enkelt.

Tänker inte ge mig in i breda politiska funderingar här, såsom de klassiska poängplockarna skola, vård och omsorg.
Till exempel.
Jag ger mig in i politikernas utveckling av stans centrum och hur vi i framtiden ska framstå gentemot övriga Sverige.

När jag ser och hör de som styr eller marknadsför vår stad så är det en sak som jag noterat och det är att nästan ingenting är nytänkande eller unikt just för oss. Med något undantag.
Har varit inne på det flera gånger förut och det handlar om att det mesta vi satsar på och vill visa oss duktiga med har andra redan gjort.
Kongresshallar och konferenser satsar varenda stad i Sverige på, Örebro var långt ifrån först men heller inte sist.
Det slogs frivolter över melodifestivalens "Andra chans" fast till och med lilla Sandviken haft besök av C Björkman och schlagergänget.
Det ska tävlas om finaste parkpriser för att få diplom att hänga upp, diplom som andra fått innan oss.
Och en Kungafest som även Helsingborg fixade till samma jubileumsår. Körslag och Stadsfester. Inget unikt, ingen eget.
Till hösten kanske vi även kan få Fotbollsgalan hit om allt går som vissa vill. Dessutom ska vi visst slå oss på bröstet och vinna tävlingen "Sveriges finaste stadskärna" jubileumsåret 2015.
Detta istället för att se till så att folk tar sig in i centrumkärnan.
Fabulous!

Jag påstår inte att allt det här är dåligt eller att man ska avstå helt. Klart det är bra med en och annan fest. Å nån festival.
Det jag menar är att ingenting gör så att Örebro sticker ut.
Vi bara går i fotsteg som andra redan gått och hur kul är det?
För mig är det här politikerna kommer in.
Vi behöver inte ytliga politiker som söker kreddpoäng med urvattnade evenemang.
Vi behöver politiker som grovjobbar och ligger steget före och skapar egna, eller allra helst stödjer andra till att få möjligheten skapa, evenemang eller projekt som ekar ut över landet.

"O Helga natt" är kanske det bästa exemplet på det. Det kom ifrån fotfolket(Richard Kennett). Å man ska veta att han fick slita för ekonomin, för sponsringen där kommunen länge var passiv och allt var på väg att vippa när det till sist vände och nu är det prime time-TV.

Det är också musiken som kan bli det unika som gör så att Örebro sticker ut och lockar hit folk. Vi har bredden och spetsen.

Så bygger man unika event, genom att lyssna på fotfolkets idéer, ta till vara på deras kompetens och låta dom flyga i stadens namn.
De allra bästa ledarna(politikerna) står bakom som ett tryggt stöd och låter entreprenörer och idésprutor leva ut sin kreativitet.
I Örebro kommer det mesta ovanifrån, som en gåva ifrån överhögheten. -Titta här kära medborgare, här ger jag er en Kungafest.
Have fun.
Å gå sedan hem och jobba vidare i gruvan...

Vi behöver även politiker som förstår människor och dess behov. Miljöpartiets Fredrik Persson förstår inte människor eller deras behov. Han och hans kamrater lever i en ideologisk drömvärld där politiska beslut håller på att döda centrala Örebro och dess folkliv och handel. Han och hans medlöpare har gjort det omöjligt för invånarna att ta sig in i stan och utföra det dom behöver göra på ett sätt som fungerar med ett normalt familjeliv. Krångligt, svårt och tidsödande.

Då åker man en halvmil utanför stan istället och gör det man behöver.

Fredrik Persson är mannen som hatar bilar och parkeringsplatser. Han håller på och utraderar bilars viloplatser över hela stan.
Centrum, Markbacken och nu senast Adolfsberg.
Vi ska alla cykla, gå, eller åka med en kollektivtrafik som havererat.
Säg det till en pappa eller mamma med ett eller två barn som måste hinna med ärenden mellan, före eller efter jobb, barnhämtning eller fotbollsträning.
I Fredriks värld ska man parkera, om man nu verkligen i allra värsta fall måste det, två mil utanför stan på p-platser som byggts ute på åkrarna. Därifrån ska bussar å spårvagnar gå in till city.
Först ut från sina bostadsområden å sedan in igen till stan och ut igen för att hämta bilen och åka hem igen till stan.
Miljövänligt dessutom.

Då åker man hellre en halvmil utanför stan istället och gör det man behöver.
Enkelt, smidigt och snabbt.

Hur svårt kan det vara att fatta detta.
Alternativet(det troliga) är att han och hans parti vet men bryr sig inte eftersom dom ser miljömål som ska infrias någonstans 2093.
Vad vet vi om framtiden då?
Det kanske finns bilar då med? Men dom svävar helt miljövänligt.
Men lik förbannat behöver dom parkeras någonstans.
Nä, ideologisk miljöfundamentalism är vad det är!

Öppna upp vår stad och släpp in männsikor och deras bilar.
Cyklar, bussar och gångare är också välkomna.
Men man behöver inte låta bilarna äga staden för det.
Bygg stora härliga rymliga parkeringsplatser under jord eller i källare på nybyggnationer. Inte de där små och trånga som väldigt många drar sig ifrån att åka in i som det är idag.
Se till att inte parkeringsbolagsgamarna får plats i stan utan ha humana priser och teknik som underlättar för sen ankomst till p-plats.
Låt kommunen ta hand om ruljansen med en välkommnande och tillåtande attityd.

Se till att man via hissar, rulltrappor och vanliga trappor kan ta sig upp i och ut mitt i smeten av affärer, restauranger och kaféer. Och tillbaka.
Närhet och enkelhet.
Människor är bekväma och vill ha allt så nära dom kan få det.
Man kan inte tvinga dom att ändra attityder.
Lite går det säkert att styra folket men krånglar politikerna för mycket då blir man bara förbannad.

Och.
Åker en halvmil utanför stan och gör det man behöver.

Miljömål måste gå hand i hand med människornas vardag annars förlorar man dom. Jag tror alla vet att vi måste jobba med miljön men går man inte i takt med folket då förlorar man dom.
Det finns en gräns för allt sådant.

Den tomma stadskärnan är ett bevis på att man förlorat invånarna i denna frågan.

Mig tappade miljöivrarna redan för ett par år sedan då jag jätteambitiös åkte till en sån där miljöstation i Mellringe och fick skäll.
Jag blev uppläxad av två tjurkärringar med armarna i kors.
Här gjorde jag allt jobb själv, slet isär och sorterade i små partiklar för att allt skulle bli rätt och hamna på rätt plats. Ändå var allt fel.
Efter det slänger jag all skit i samma bytta och betalar för det.

Jag är själv inget kreativt monster som öser ut stadsplansidéer, inga revolutionerade förändringar som välter världar eller får hakor att slå i backen. Då skulle jag jobba med det.
Erkänner ändå att jag blev frälst på just nu hypade arkitekten och forskaren Jerker Söderlind och hans tankar om städer.
Då tänker jag inte i första han på hans förslag på ändring av Norrcity utan hans generella tankar om stadskärnor där tillgänglighet och närhet var honörsord.
Hans sågning av politikernas nästan beväpnade gränsstationer in till Örebro centrum och outsourcing-handel i små enklaver runt stan gjorde mig nästan galen av lycka.
Tänkte göra vågen i föreläsningssalen.
Hans argument var till stora delar mina argument i diskussioner under ett par års tid och det höjde mitt självförtroende.
Om han från KTH och flera stora städer i Europa och USA kan tänka så då kan det ju inte vara helt fel.