Han är en stor Örebroprofil. Moderklubben heter BK Forward. Han spelade allsvensk fotboll i Örebro SK, IFK Norrköping och GAIS. 1996 blev han proffs i Kina. Om kinaäventyret skrev han boken; "Pionjär i Mittens Rike-1,2 miljarder kineser och ett svenskt fotbollsproffs"
Han har arbetat som expertkommentator på flera olika kanaler. Den tuffe mittfältaren Pelle Blohm berättar om sin resa i veckans Holmgren Möter.
God lyssning! Mvh Niklas Holmgren
Lyssna här: Holmgren Möter
Well, den där tårtan har redan hunnit börja lukta. Illa. Jag har redan sprungit förbi min 48:e födelsedag och nu har livets kompass pekat ut riktningen mot the big 50. Det är inte deppigt. Jag är inte deppig. Av den anledningen...
Jag skrev en text på facebook:
"Säger som en gammal idrottsledare en gång sa i ett tacktal under en utlandsresa. I wanna thank you everybodys for your very kind of a hallibality. Det fanns en tid då min födelsedag passerade lika obemärkt som en myra i Kalahariöknen. Många fyller dessa dagar, jag orkade aldrig ta strid om partajerna, dessutom låg man alltid i värsta försäsongsträningen med en kropp som en förlamad selleri. Lägg till sjuka matcher på betonggolv och nålfiltsmattor i inomhushallar i Småland och Södermanland. Nu sitter m,an här med facebook där ni alla valt att lägga in en liten hälsning till lilla mig. Stort tack! Jag har noterat er alla.
Firade dagen genom att faktiskt "arbeta" en hel dag på skola med tre talarsessions a en timma om samma ämne. Beundrar lärare. Blev helt tom i skallen av det. Lax, vin och dajmglass på kvällen. I morgon semmeltårta med familjen då min syrra fyller år. En fin dag och fortfarande har jag två år kvar till 50. Peace and Love!"
Det är sånt man skriver och dagen efter är det glömt och alla drar vidare till nästa födelsedag. Livet far lite upp och ner med Jobb, begravningar och födelsedagar. En vecka försvinner snabbt, en helg under ett täcke ensam hemma och en telefon som är tyst. Endast min irländska älskling som andades tungt bredvid. Jag vet inte jag. Är lite skeptisk. Men det är skönt att ljuset faktiskt är på väg tillbaka även om jag gärna omfamnar mitt eget mörker ibland. Men nu. Ljuset. Behöver. Klockan är snart halv tolv, Stortorget är tomt, likaså kaféet jag sitter på. Thåström i lurarna och jag kan inte få bort känslan av att han ständigt överskattas tack vare sin kultstatus. Bra men inte fantastiskt. Nog så. Lunch.
Återigen en vecka med snötema och det gör ingenting även om jag innerst inne föraktar denna årstid. Sambon djupt förskyld och långa promenader med doggen har präglat helgen. Det sistnämnda är alltid kul. I snö. Hon älskar det jag hatar och då får man ställa upp. That´s life som tysken säger.
-Annars från veckan:
Möte med Eyra Media angående den kommande dokumentären om ÖSK som vi ska spela in. Jobbar på det finansiella och innehållet. Formen börjar sätta sig. Detaljerna ska vi gå djupare in i kommande vecka. Allt har dragit ut på tiden av olika anledningar men nu börjar det bli på allvar. Jag tror det kan bli bra.
-Jag har också tackat ja till att ingå i ett forskningsprojekt om maskulinitet och idrott, ett jämställdhetsprojekt. Det heter "Unga satsar jämt" och är finansierat av Almänna arvsfonden och drivs genom Örebro Läns Idrottsförbund.
I veckan hade gruppen sitt första möte i Idrottens Hus i Örebro. Många hade fått förhinder men vi var väl runt fjorton femton personer på plats. Jag hade ett litet föredrag i en knapp halvtimma om mina erfarenheter inom elitfotbollen. Det var en sorts utgångspunkt för de diskussioner som sedan följde. Första mötet blev spretigt och ämnena for åt alla håll. Mer fokus är målet nästa gång. Lite splittrad var jag innan träffen då ämnet är svårt, brett och många gånger polariserat och ibland extremt. Jag var rädd för allt för mycket mjukisåskådning där tävlingsförståelsen skulle försvinna i en dimma av kravlöshet. Men oron var obefogad. Vi landade bra och jag tänker fortsätta delta i detta om jag bara kan göra någon nytta.
-Roligast har nog ändå varit att för första gången i livet ha skrivit en text till en poplåt. Göran Wiberg heter en kille som sjunger i ett band som heter Åstadens Poporkester. Han har gillat mina krönikor genom åren och frågade om jag ville sätta text till en av deras låtar. I torsdags satt vi med gitarr, dator, papper, penna lite vin och öl och jobbade ihop en låt. Det gick rätt bra, smidigare än jag trodde, och vi vi fick ihop en refräng som han tände på hårt och en i övrigt bra låt som bandet vill prova. Vi får se hur det utvecklas men kul var det.
-Till sist:
Snön har rasat ner från himlen i två dygn nu och förvandlat den kolsvarta vintern till någonting ljust och blött. Åtminstone ett tag till. Den här hemsidan har inte använts sedan i mars förra året så jag misstänker starkt att ingen längre går in hit för att se vad som INTE händer. Ett mörker även här som kanske blir något ljusare framöver. Jag tänker inte lova någonting, eller tala om vad som kommer att ske eller inte ske här framöver. Antar att det kommer puttra lite grann angående vad som sker i mitt liv och saker runtomkring.
Vintern har varit lugn och utan några större uppdrag. Har varit mycket hemma och försökt lära mig lite nya saker om fotografering och enklare filmning. Köpte en ny kamera innan jul som jag lekt med. Foto och rörliga bilder. EN Panasonic FZ-1000. Har använt den mycket så här långt och det kommer bli mycket mer när värmen kommer. Har aldrig riktigt gillat att fotografera i kyla och snö. Min kreativitet försvinner i takt med att jag fryser om fingrarna. Och det gör jag hela tiden. Fryser. Kylan gör även min hjärna långsammare. Samma visa varje vinter. Har provat lite redigering i Lightroom men har fått rådet att gå över till photoshop även om det är svårare och nästan omöjligt att få grepp om helheten. Men jag är ute efter att mixtra med lite effekter och det verkar saknas i Lightroom. Det rörliga handlar om iMovie så här långt men även där säger folk till mig att byta upp mig för att kunna göra bättre och roligare saker.
Nerikes Allehanda rullar på med krönikorna. Utmärkt Örebro likaså men med enbart några få nummer per år. I februari ska jag in på Engelska skolan och kanske Karl Johans skola för att prata om hur man skriver krönikor. Hur jag jobbar med idéer och rena skrivandet. Ska bli intressant. Har också en bokad talarsession hos aktiva seniorer där dom vill att jag ska prata om mig själv och mitt liv med betoning på fotbollen. Sen ska jag bara igenom mars också för att komma igång med den allsvenska fotbollen på C More. Premiären är den 4:e april och sedan rullar det på fram till juni och U21-EM. Muntligt har jag gjort klart med C More och förutom det hoppas jag att skrivjobbet på DN fortsätter. Vi har pratat om det och jag väntar på ett förslag från sportchefen Martin Fransson.
Det var väl allt i denna lilla återkomstdagbok. Jag hoppas att vi ses och hörs snart igen.
Peace and Love.
Pelle.
Idag var det debut för mig i mitt nya uppdrag att skriva för Dagens Nyheter. Det är en smygstart med bloggen först och till helgen kommer min första text i papperstidningen. En ny resa har inletts och jag hoppas att den ska bli stabil och bra utan för mycket negativ turbulens. Ser åtminstone fram emot detta rätt mycket. En chans att nå en bredare publik. Även en liten egotripp får jag väl säga.
DN hade en presentationstext i dagens pappersupplaga som förstås även finns på nätet.
Ni kan läsa presentationen på denna sida. Vill ni dessutom titta in och läsa min debuttext på bloggen så finner ni den under Blohm´s blogg.
Som de flesta vet som följer mig och mina texter så vet ni att jag är liten Irish nörd. Gillar det där landet, gillar musiken, dryckerna, kulturen, sporten och naturen. St Patrick´s Day firas den 17 mars.
Här kommer en liten St Patrick´s Day lista med mest partylåtar men även några ballader att gråta till.
"Sìochaìn Agus Gra"
Våren närmar sig och det betyder att den svenska fotbollen vaknar på allvar. Allsvenskan är inte långt borta nu och idag kom ett årligt vårtecken. C Mores obligatoriska fotografering av lagbygget som ska ta tittarna igenom den allsvenska säsongen. Jag är tillbaka som jag skrivit tidigare och det är bara att erkänna att jag saknat den sköna gemenskapen som gruppen står för. De flesta har jobbat i många år tillsammans men idag var det ett par nya ansikten också. De är hemliga än så länge. Men det är inte de fyras gäng på bilden. Tommy Åström i soffan, Jonas Dahlqvist, Jens Fjällström och me myself and I till höger förstås. Alla i kläder från Oscar Jacobsson i år. Om ni undrade...